Vet inte varför jag sätter mig här och skriver? Egentligen borde ja slänga mig i sängen igen nu när Mika sover för är så trött så det är helt sjukt!! Har nog aldrig upplevt riktigt trötthet förrän nu! Stackars lilla Mika är ju så sjuk, tror hon har fått allt för hon är genom förkyld, hög feber, kräks och skiter som en häst!! :D Hon får inte behålla någonting som hon äter, så har ju försökt göra allt för att få i henne så mkt vätska som möjligt men det är inte det lättaste.. Detta är nog första gången hon är riktigt sjuk, i söndags kväll var hon helt slut när febern var uppe på 39.7 och pendlade, hon låg bara i famnen och det är ju lite skillnad mot vad man egentligen är van vid, är ju inte alls någon famn-bebis annars :) Plus att hon alltid är full fart annars, såå ynklig är hon det lille livet!! Märkte själv innan när jag ringde BVC att mitt huvud inte heller var med längre, kunde ju för tusan inte ens hennes personnr. blandade ihop en massa siffror vet intee riktigt vad jag höll på med men som tur väl hade hon full förståelse att jag inte riktigt var som jag skulle :)

Känner att jag behöver min sambo nu!! Detta är ordentligt tungt är trött på ensamheten för denna gången!! Man orka inte hur mkt som helst själv så är det baraa!! Ibland önskar jag att jag hade min eller Johannes familj lite nämre så man bara kunde dyka upp där med Mika och få lite snabbt stöd! Nu är det ju en bra bit vart man än ska för någonstans! Hela tiden är det ju Snart är Johannes hemma igen Snart så blir Johannes pappa ledig Snaart så blir det bätttre!! men NUUU dÅ???? jag kan väl ändå inte hela tiden leeva i framtiden lr?  Fyy känner att ja blir så negativ när jag är sååhär trött!! Men det är lättare när man är 2 det är en sak som säker!!

Tror jag inte alls jag ha något intressant att berätta om dom senaste dagarna eller helgen, har bara varit sjuka! Inga bilder heller har jag än, var ju och köpte batteri men tror ni dom passade?!? Neee SÅKLART!!

undrar vart ni tagit vägen? Vart är det som fanns innan? Verka som att vissa bryr sig mer än vad andra gör och dom vissa, visar att man kan finnas där ändå trots svårigheter!! 
Behövde tala lite i gåtor kände jag men man slutar aldrig att bli förvånad!

Hade behövt något riktigt uppiggande just nu, man hade ju behövt komma ut men känns ju inte så lämpligt för lille Mikis, får hoppas detta går över snart!!